Den nya piratjägarlagen får stort utrymme i dagens DN. Kanske går det att komma undan straffri för dem som hävdar att någon okänd kopplade upp sig på deras trådlösa nätverk…. I DNs nätklickundersökning hävdar 70% att de inte kommer att ladda ner mindre på grud av lagen.

Henrik Brors kommenterar det hela och menar att “Grundproblemet handlar om att internet skapt en ny värld där allt är gratis”.

Så är det inte. Grundproblemet handlar om att datorer skapat en ny värld där kostnaden för högkvalitativa kopior sjunkit mot noll. En digital kopia är lättkopierad. Detta faktum bygger själva datorerna på när de lagrar ettor och nollor i RAMminne och på hårddiskar. Det använder DN för att hantera all information om tidningens texter, löneadministration mm. Det använder film- och skivindustrierna för att kunna spela in, redigera och mångfaldiga sina verk.

Det som en gång är digitaliserat har i och med det blivit lättkopierat. Ordet “kopia” leder nästan tankarna åt fel håll eftersom vi ofta tänker att en kopia skiljer sig (oftast till det sämre) från sitt original. Så är inte fallet med digitala kopior. Där är kopian och originalet identiska och den ena fungerar lika bra som den andra.

Grundproblemet är alltså inte internet, utan snarare att alla inblandade vill ta del av den billiga, effektiva, produktions- och vinsthöjande och nämast industristandardmässiga kopieringen.

På förekommen anledning funderar jag på om det inte vore smart att bli amish. Det skulle gå mycket snabbare på morgnarna när man ska välja kläder. Dessutom är deras stil med vita skjortor och högt skurna brallor och västar helt oklanderlig. Halmhatten skulle jag kanske lämna hemma annat än vid festligare tillfällen.

Emellanåt kan jag dock tycka att amishstilen kan vara lite väl grov - de jobbar ju främst med manuellt lantbruk och hantverk. Kläderna blir därav lite väl funktionella. Meen, fixa en tjänstemanna-amish-outfit så är jag med vilken dag som helst. Lite som läkaren i “Lilla huset på prärien”, kan jag tänka mig. Det skull jg kunna ha vaaaaaarje dag.

Jag var på “Different Trains” på Judiska teatern i går. Bortsett från snövädret så var det faktiskt lika bra som alla recensenter har påstått. Klart värt pengarna! Hösten är enligt legenden slutsåld, men de spelar igen 10:e februari till 2:a mars. Passa på!

Det hela går ut på att Fläskkvartetten spelar minimalistisk musik omgivna av stora glasbubblor som blinkar och ändrar färg samtidigt som bilder, filmsekvenser och citat projiceras på väggarna. Arty? äh, inte så värst. Den som har vart på rave klarar sig.

Mest imponerande förutom Steve Reichs knepiga musik var kanske ljussättningen av glasbubblorna och Fläskkvartettens teknikprylar. Nothäften är så 2007 - tacka vet jag små touch-skärmar med noter som byter sida automatiskt (eller med en pedal…). Cello kan man ju spela, men de som är ute efter det bästa samplar Kronoskvartetten och spelar samplingarna efter noter… classy!

Två hundra kr är det värt - en hundring jämnt om du kan argumentera övertygande för att du är under 26 år.

(Som om inte detta vore gott nog, så fick vi se Per Eggers i foajén! Jag misstänker att det bara var för just den här föreställningen, men kanske ingår det i någon sorts installation att låta hela crewet från “På kurs med Kurt” mingla innan insläppet.)

Den galne göteborgaren var inne i butiken igår igen. -Ja, han är galen, eller tänjer åtminstone väldigt hårt på gränserna för det som kallas friskt. Han har tidigare argumenterat för att Carlssons bokförlag är kungens (Carl XVI Gustaf) eget förlag… Nå, nu har han börjat samla på böcker utgivna av Könemann och Taschen, så det är oftast sånt han köper - glansiga bilderböcker i olika ämnen.

Igår hade han köpt en bamsekasse med skivor från Naxos och nåt annat lågprisbolag - Världsklass, försäkrade han. Hos oss blev det en könemannbok om papegojor och en taschenbok om akvariefiskar. Sen diskuterade han en stund - med sig själv och kanske även med mig - om huruvida det är Taschen som har huvudkontor i Östtyskland och Könemann i Västtyskland eller tvärtom. När det var avklarat tog han sina böcker och gick med orden “Nu ska jag hem, men på vägen ska jag köpa en blockflöjt - jag har fått Mozarts “Trollflöjten” på hjärnan”.

Trevlig kväll alla grannar!

Finns det öppna alternativ till Googlemaps och andra karttjänster? Klart att det finns. Entusiaster/nördar cyklar och åker runt med sina gps-mobiler för att sedan lada upp data till Openstreetmap.org.

Eftersom hela tjänsten bygger på att användarna hjälper till så finns det fortfarande lite vita fläckar här och var. Sundsvall är exempelvis ungefär lika karterat som när staden fick sina privilegier på 1600-talet. I Uppsala har man däremot legat i. Cykel- och gångvägarna i Gränby är kartlagda in i minsta detalj.

Är det användbart? Tja, som sagt, lite beroende på hur aktiva folk har varit med att kartera. Meen, det är ju bara att köra och utforska de vita fläckarna på hemorten. Här finns en behändig nybörjarguide. - och vilken strlande anledning att köpa förra årets julklapp: GPS-grunkan!

IPRED är förkortning för Intellectual Property Rights Enforcement Directive.
IPRED handlar i korthet om följande:

• Film- och skivbolagen får rätt att begära ut namnet bakom ip-adressen om de anser att någon fildelar
  olagligt.
• Internetleverantörerna måste lämna ut namnet, annars får de böter.
• Film- och skivbolagen får rätt att bygga personregister med ip-nummer och namn för att kunna administrera hotbrev och stämningar i stora mängder.
• Torrent-trackers (exempelvis Pirate Bay) kommer att bötfällas varje gång de vägrar samarbeta och lämna ut uppgifter om användare.

Läs mer här: http://www.stoppaipred.nu/
Skriv på namninsamlingen här: Namninsamling

Senaste visan i tv/tidningar: Någon typ delar ut det offentliga förundersökningsmaterialet från Arbogarättegången via Piratebay. Hur många människor som helst laddar ner det.

Peter Sunde från Piratebay skriver sin version av senaste veckans händelser på sin blogg här. Ett långt men läsvärt inlägg.

Vem kommer inte ihåg Sandros hit “Mi amigo el Puma”, som jag skrev om för ett tag sedan? Från Tyskland rapporteras att Sandro (pumans kompis alltså) dykt upp i en förmodligen argentinsk tuggummireklam.

Dealen i reklamerna är att en kille oväntat träffar på en tjusig brutta men upptäcker att han har kass andedräkt. Lyckligtvis har han ett paket tugg i fickan! I samma sekund som han börjar tugga dyker Sandro mystiskt upp och en bekant melodi börjar spelas.

Det finns några stycken på Youtube, men den här där Sandro kommer inåkande med nån sorts “OS-84″-manick är nog bäst.

Tillsammans med fru och Filip (partner in dub) besökte jag en av Uppsalas ärevärdigare kulturinstitutioner igår - Uppsala Reggaefestival Festivalen har funnits i åtta år och jag har inte varit där förr än i går - Skandal! Norra Europas största reggaefestival bara runt hörnet…

Nå, hur var det då? -Jovars. ganska mycket baktakt för pengarna. Lera, gummistövlar och öl i plastglas. Lee Perry var bra, om än inte riktigt lika konstig som sitt rykte (trots spraymålning på scenen och rökelse i hatten). Annars var det mest roots för hela slanten - och efter några låtar vet man ju hur det låter.

Upplägget på festivalen är faktiskt lite konstigt - typ några tusen besökare och bara två scener…. Det borde gå att klämma in åtminstone två tält till för mindre akter. Och framför allt - smäll upp ett rekordeligt danstält! Nu blev det öltältet som bjöd på bäst dansmusik. Inget fel på DJ:n som var där - tvärtom, men öltält i sig är kanske inte så trevliga…

Jaja, det blir nog bättre vad det lider. I år kom till exempel folk över 60 in gratis. Förmodligen för att få dem att sluta skriva sura insändare i UNT.

Från min goda vän marinbiologen, pop-lockingkonsulten och boknörden Anna har jag fått tips om LibraryThing. Det har funnits några år, så helt nytt är det inte, men nytt för mig ialla fall.

Vad är grejen? LibraryThing funkar ganska likadant som Last.fm fast med böcker - fast kanske inte lika automatiskt som musiken på last.fm registreras då. Böckerna får man bemöda sig med att skriva in själv. Sedan finns det massor med grupper, diskussionsforum, statistik och lästips förstås.

Är det kul då? - Jovars, om man gillar böcker & läsning med någon sorts social twist så är LibraryThing helt klart att rekommendera.

Sidan är visserligen ful som stryk och vissa lite självklara funktioner saknas (eller är svåra att hitta), men det vägs upp av en skön “alla får vara med och fixa”-attityd.

Värt att prova på med andra ord. Glöm inte att lägga till mig som kompis.